yliin

jag förstår inte hur någon kan vara så arg och ledsen över någonting, som får allt!
Jag jobbar ihop mina pengar, jag köper mina inredningsgrejer om det är något jag vill ha. Jag sitter inte hemma och väntar på att någon ska göra det åt mig! Jag har lärt mig efter att ha bott hos pappa, behöver jag något, så köper jag det? Så svårt är det inte. Behöver jag pengar, så jobbar jag ihop det? Nu är det skillnad när jag blivit en "riktig" städerska på firma och får riktig lön. Men det är så jag är uppväxt, så jag fungerar.

jag är oftast tyst om saker och ting, det är bara Erik jag berättar saker till om det är något jag är irriterad, ledsen eller arg över. Men det är inte bara du som har det jobbigt, det är inte bara du som behöver grejer, det är inte bara du som behöver all uppmärksamhet, det är inte bara du som ska bekymra dig över allt. men dock var det du som inte bodde hemma, det var du som blev flyttad.. Men jag? jag bodde hemma med "satkärringen" som hon då var. Jag levde utan min tvillingsyster, jag växte inte upp med henne.. Men nu, när vi nästan bor grannar i varsin lägenhet så är inte det heller positivt. då vill jag fråga, VAD FAN ÄR POSITIVT?

..och sen, vad får jag av släktingar? du får ALLT. Jag fick inte någon som hängde upp mina gardiner, jag hade ingen som hjälpte mig i tvättstugan första gången. Jag fick fråga en gammal tant som var där samtidigt som mig(!) Det var ingen som gav mig en städhink med massa städ grejer i. Jag fick inga jul grejer när du fick, jag fick inte heller någon mysig filt, eftersom jag har Erik och hans familj. Men vad fan gör det??? När du får dig pojkvän kommer du uppleva samma sak, då kanske inte jag har det? ska jag då få massa grejer och inte du? Förhoppningsvis finns Erik kvar där för mig, som han har gjort de senaste snart 2åren. Jag älskar dig lika mycket än, jag hoppas att du förstår det.

det är inte synd om dig