yliin

Just nu behöver jag bara skriva av mig lite! För fy fan vad jävla irriterad jag är!!! Varje jävla gång det ska ringas så ska man behöva ta hög ton eller behöva lägga på. Jag är alltid arg, sur och speciellt på Erik när det gäller något och ja, det kan vara sant. Han stackarn får ta mycket skit som te.x när du alltid är här och sover, du sköter ingenting. du bäddar inte efter dig även fast du är här kanske 2-3gånger i veckan om inte mer...

Personer pratar så mycket skit om att jag inte låter Erik få göra vad han vill(?) Han gör precis vad han vill. Som te.x åka till Karlstad på fest och umgås med andra kompisar. Han åker till hans föräldrar när han vill, jag behöver inte alltid bli med. VI BOR IHOP! Vem fan är det som inte fattar det?? Vi har varit tillsammans i över 2år nu, hade inte jag trivts med honom så skulle jag lämnat honom för länge sen. Hade inte han stått ut med mg skulle han förmodligen också lämnat mig för länge sen. MEN nu är det inte så. Jag tror folk är så jävla avundsjuka för att vi bor ihop, har kunnat haft en förhållande länge och ändå umgås och festa med kompisar och skaffa nya. Vi har lägenhet, han har bil och vi jobbar lite då och då för att hålla igång ekonomin som alltid krånglar. Folk i Hagfors bara spratar så jävla mycket skit! Sen har ja förreseten en syster som är så jäääävla avundsjuk på mig, ringer alltid och är arg på mig. Jag får alltid ta skit från henne. Hon börjar nog gärna att prata skit om hur jag och Erik har det, speciellt om vi kanske bråkat och varit irriterade på varandra, då kommer det fort ut och det börjas prata, igen...

Nej, jag lever inte i en dröm värld. Jag bor inte med mina föräldrar och har inte alltid kontakt med dom. Jag orkar knappt med skolan för att jag ska iväg och städa för att tjäna pengar hela tiden. Jag är 17år och vill gärna spendera en hel del. Både på mat, kläder, skor och heminredning. Jag har nu själv sparat ihop pengar för att åka utomlands med världens goaste familj. En familj man kan kalla familj är fam. Norberg♥ Och ja, jag har det pest och pina ibland, beroende på skolan, alkoholmissbruk i familjen och bla bla! Men det är ingenting jag yttrar mig om och berättar hur som helst. Men nu skrev jag det, så kanske ska det börjas prata om vem det är i min familj?? Kanske min tvilling, andra syskon, mamma eller pappa? Jag kan ta och berätta det nu på en gång så slipper det bli tjat! Det är min mamma för er som undar. Pest och pina om ni frågar mig....

En sak vet jag iaf, jag har upplevt och upplever fortfarande min tonårsdröm som min, alldeles egen pojkvän har uppfyllt!