GAMMAL VÄNSKAP ROSTAR ALDRIG

Har precis kommit in efter att ha suttit ute på gården tillsammans med Linnea och Ebba. Är så glad över att jag tog vara på tiden tillsammans med bruttorna förr. Den här kvällen var behövlig på något vis, det var inte mycket men något. Ibland önskar jag att tiden stod stilla eller att man kunde göra saker och ting hundra gånger om. Jag vet inte hur många gånger jag fått stått utanför klassrumsdörren på grund av att jag skrattat alldeles för mycket. Jag har haft så kul, jääämt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0